Camillas Christmas

 En månad kvar till julafton och vi har tjuvstartat. Ljusstakar och julgardiner finns redan i alla fönster. Och jag har stickat små julvantar att ha som örhängen. Med polkarandigt broderi. Lilla mammas idé.  Min syster har flyttat från en liten etta till en tvåa och skulle ut och jaga julpynt på loppisar. Då säger moster: jag har lite du kan få. Ta med bärhjälp. Så jag följde med. Min syster fick en gran med belysning, glitter och toppstjärna. Och massor med kulor, alla röda.  Fyra elektriska ljusstakar. Med manschetter. Plus tre kartonger med porslin, broderade dukar och tomtar, tomtar, tomtar. Hon har julafton hemma redan nu. På vägen dit stannade vi till vid stadsmissionens secondhand. Jag skulle inget ha. Nej då. Men vid kassan står något jag inte kan motstå.  Så snart jag packat upp så ska jag visa vad det är. Som ska få hedersplats på julbordet om en månad. Jag längtar redan 😊

 Bara två månader kvar till julafton och jag längtar efter att få sätta igång med förbereda. Dessvärre dras jag med en segdragen förkylning med hosta som dröjer sig kvar. Då är det ändå roligt att ha lite juligt att läsa. Allers julmagasin är tradition och Julefrid får jag för att jag prenumererar på Svenska öden och äventyr.   Sen har jag provsmakat julmust med apelsinsmak.  Vet inte om förkylningen gjorde att apelsinsmaken blev alldeles för stark. Det blir nog vanlig julmust i år också. 

 Vi brukar fira jul i juli den 24 juli. Men i år kom vår julglada moster den 16:e och vi överraskade henne med julbord och juliklapp. Hon överraskade oss med choklad och mangoraja, därför är det inte bara senap på skinkan utan även lite kryddigare sås. Men det är så det kan bli med julmat i juli. 

 Nån gång i framtiden skulle vi ha hund igen. Så sa vi. När vi sörjt färdigt. Jag ska hjälpa till och leta, sa vår syster.  Och hon satte igång direkt. Dagen efter det löftet hade hon hittat en annons med de allra sötaste valpar man kunde tänka sig. Jack Russell terrier med lite tibetansk spaniel. Vi skulle bara titta. Men det går ju inte. Ett litet brunt huvud med lika vackra bruna ögon och det var kärlek vid första ögonkastet. Lille Calimero skulle bli vår, så var det bara. Syrran skötte kontakten och skulle köra oss till uppfödaren i Skövde. Några dagar innan fick vi veta att en av de andra köparna backat ur. Var någon intresserad av att köpa två? Men jag tar honom, sa syrran. Klart att Tintin får följa med oss. Så nu har systrarna köpt två bröder som ska få växa upp tillsammans och träffas ofta. Om nån undrar så är Calimero den mörkare och Tintin den ljusare. Hur det blir i jul har jag ingen aning om.  Just nu snor de allt som sitter löst och leker med. Vi kanske inte...

 Förra månaden drabbades vi av sorg igen, då vår älskade Zingo hastigt gick bort. Det fanns ingen som älskade julen så mycket som han. Allt från att vänta ut skinkan under griljeringen för att få första smakbiten, till att öppna paket. Men mest av allt älskade han julgranen. Julgransmattan, under glitter och ljus, blev hans sovplats under hela julen. Och han fattade inte alls varför den måste tas ner varje år. Nåt så fint borde ju vara uppe året om.  Älskade Zingo.  Hoppas att stjärnorna glittrar och lyser för dig där du är just nu.

 Det juligaste som hänt sen sist. Min moster fyndade en julskinka på nästan 6 kilo för 50 kr efter jul och la in den i frysen. Sen visste hon inte vad hon skulle göra av den. Hon bor själv, så det skulle ju bli skinka ända till midsommar. Så jag fick den. Bjässen var för stor för min största kastrull. Den fick ligga på tvären på en plåt och ugnsbakas i timmar. Inbäddad i folie. Det var min första julskinka i ugn men åh, så god den blev. En bit gav jag bort. Resten skivade upp frystes in. En sak är säker. Här varar julskinkan i alla fall till påska...

Oj, så fort december flög förbi. Plötsligt var det nytt år och jag hann inte skriva någonting.  Men jul blev det och vi inledde december med att åka till julmarknad  i Kiel. Två av oss fattades men jag är glad för de som åkte med. Ganska mycket marknad men mest ätbara saker. Saknade hantverk, ljuslyktor och adventsstjärnor som fanns där förr. Men fint julpyntat och mycket ljus,  dofter och smaker.  Julhunden Zingo var med oss, så klart.  Och lite Mozartkulor följde med hem. Constanzekulan är min favorit.  Om 11 månader är det jul igen. Och jag tänkte åtminstone lägga ut något varje 24:e. Och kanske lite däremellan om jag gör något juligt. Gott nytt år !