Camillas Christmas

Vi har varit på julmarknad i Kiel. Men det var fint pyntat redan på vägen dit. Först var det besvärligt. Vi åkte färja dit och landgången fungerade inte. Vi fick åka buss ombord och ta oss upp från bildäck. Vi köpte inte så mycket. Vi gick mest runt och myste, drack varm choklad och tittade på allt. Dessa otroligt vackra julkalendrar och julkort kunde man titta länge på. Men några julklappar och lite garn blev det allt. Och en liten kille var trött när han kom tillbaka till hytten, så han somnade mitt bland garnerna.

Jag hade ju tänkt ha en december countdown  och skriva varje dag men dagarna bara rusar på och så märker jag att jag inte skrivit på flera dagar. Men jag får räkna ner flera dagar på en gång. Bästa julminnet från förra året var att det var första julen med den här lille killen, Jack Russel-terriern Zingo. Jag visste inte alls hur han skulle reagera med julpynt och gran och allt, men det visade sig att han älskar det. Allra mest granen, som blev hans hus. Han sov under den, bland julklapparna, och blev helt förtvivlad när vi tog ner den. På tal om granen, så hör den ihop med min favoritjulmusik. När granen kläs så spelar vi alltid Agnetha Fältskog och dottern Lindas julskiva. Det är tradition. Min favorit på den skivan är Nu står jul vid snöig port. Inte den vanligaste jullåten, men mysig. Bästa julpysslet var nog när jag stickade en tomtetröja till Zingo. Han passade som tomte med lite vitt skägg och allt.

Ska bara tillägga att mönster till de stickade juldockorna fanns i tidningen Simply knitting 128 och 152. Eller på Ravelry design Alan Dart.

Äntligen har jag fått dom på bild!  Mina stickade juldockor grandpa Jolly och grandma Holly

Nu är min lilla stickade julmorfar och julmormor klara och snart kommer bilder på dom båda tillsammans. Men jag kan inte låta bli att visa en bild av lille morfar i förväg. Som ni ser står hans arm ut lite och det beror på att han bär på paket. 

Zingo fick vara tomte i år, i nystickad tomtejacka. Han har ju i alla fall ett litet vitt skägg. God jul!

Idag är det en vecka kvar till första advent och vi brukar alltid sätta upp ljusstakar ock stjärnor just den dagen. Särskilt när det är en så sen advent som i år. Men på tisdag ska sotarna rensa alla ventilationskanaler och det känns bäst att vänta tills det är klart. Men en julklapp är i alla fall klar. Mammas bolero. Den är stickad och virkad av upprepat garn, hennes UFO från i somras. Hon visste att den skulle bli svår att repa upp, så hon la alltihop i en kasse och gav upp. Så jag fick den och har repat, klippt där det luddat ihop sig, svurit när jag klippt av garnet av misstag och fortsatt repa. Men till slut räckte det till hela plagget. Den här modellen gjorde hon till oss alla fyra döttrar på 70-talet. Jag var minst, så hon fick förminska mönstret ganska mycket för att jag skulle få en likadan som mina systrar. Den var grön, precis som den här. Sen blev det aldrig av att hon stickade en till sig själv. Men nu får hon en grön i alla fall :)

I söndags snöade det. På gatorna smälte det och frös på till en isgata. Man får hasa runt som Bambi på hal is om man ska ut. Tack och lov kommer det att smälta snart eftersom det sägs blir 9 grader varmt på torsdag. Det är knappt man tror att det är sant, i slutet av november.  Det är mitt dilemma. Jag vill ha snö, men inte halka. Jag fick sticka in lite snö och snögubbar på mina nya pulsvärmare istället. 

Vi har märkt att Zingo fryser så mycket om han är stilla en stund när vi är ute. Vår gamle tax hade flera stickade tröjor men skulle Zingo gilla att ha på sig det? Alla hundar gör inte det och det måste man respektera. Men jag satte igång och stickade en till honom. Den blev brun med stjärnmönster i vitt och beige. Sen skulle den provas. Och minsann. Zingo blev så glad att det blev en liten dans i hallen. Det gick inte att få en bra bild på honom utan att han blev lite suddig. Vi får se om han inte får en liten jultröja också.

Nu är jag igång med årets första julklapp. Min mamma stickade på en tröja i somras men den blev helt fel i storlek och jättetrött på den så slängde hon alltihop i en påse. Garnet är ganska ulligt så det skulle bli en pärs att repa upp allt. Men garnet är fint, så jag räddade det från soporna och fick göra vad jag ville med det. Om det inte gick att rädda, så kunde man kanske ha det till att stoppa saker med det. Men jag har repat. Klippt försiktigt när det har tovat sig. Svurit när jag klippt för nära och tråden gått av. Men det blev några hela nystan till slut. Det ska bli en bolero till mamma, med stickat bakstycke och virkade kanter och ärmar. Vi får se vad hon säger när hon öppnar sin julklapp och ser sitt gamla garn i en helt ny modell :) Bild kommer så snart den är klar.