Calle och Tintin

 Nån gång i framtiden skulle vi ha hund igen. Så sa vi. När vi sörjt färdigt. Jag ska hjälpa till och leta, sa vår syster.  Och hon satte igång direkt. Dagen efter det löftet hade hon hittat en annons med de allra sötaste valpar man kunde tänka sig. Jack Russell terrier med lite tibetansk spaniel. Vi skulle bara titta. Men det går ju inte. Ett litet brunt huvud med lika vackra bruna ögon och det var kärlek vid första ögonkastet. Lille Calimero skulle bli vår, så var det bara. Syrran skötte kontakten och skulle köra oss till uppfödaren i Skövde. Några dagar innan fick vi veta att en av de andra köparna backat ur. Var någon intresserad av att köpa två? Men jag tar honom, sa syrran. Klart att Tintin får följa med oss. Så nu har systrarna köpt två bröder som ska få växa upp tillsammans och träffas ofta. Om nån undrar så är Calimero den mörkare och Tintin den ljusare. Hur det blir i jul har jag ingen aning om.  Just nu snor de allt som sitter löst och leker med. Vi kanske inte ens kan ha gran. Vi får se hur det blir med pojkarnas första jul.